karma

Saker som är bra med minkille är bland annat att när jag inte törs googla bålgetingar för jag inte klarar av eventuella bilder, då gör han det åt mig, och tar bort bilderna så jag kan läsa i lugn och ro.

Shängelmyn är enorm här, sådär så det prasslar i lampan när de stångar sig vansinniga mot ljuset. Häromdagen kastade jag felleskatalogen på en, missade allt utom ett bakben. När en av läkarna låste upp kontoret satt jag utanför, sa, felleskatalogen ligger visst i pappersinsamlingen, och sen gick jag. Orkade varken förklara varför, eller vad pappersinsamlingen är för i norge gör man knappast skillnad på äppelskrutt och kartong. I mitt rum kryper små silverfiskar in bakom en golvlist, utanför huserar en enorm skalbagge, den håller sig oftast längs väggen när den inte placerat sig mitt i gången på rygg, sparkandes förtvivlat med benen. Så man tycker den är ynklig och måste peta den rätt med en sked. Törs inte trampa på något så stort som en skorpa. Inatt kröp en mindre röd skalbagge omkring på skrivbordet och hade jag inte varit så stressad redan över getingen i taket så hade jag inte placerat en tejphållare på den, ett snabbt nedslag men trots det prasslade den i säkert tio minuter. Man kan inte skrika och springa ifrån getingar på nattskiftet, man måste sitta still och skriva journaler trots kveks i taket. Jag kan inte skilja så bra på nynorska och bokmål men i Möre og Romsdal lägger man till "K" framför orden. Veps blir kveks, hvorfor uttalas kofor, och jag svarar alltid fel när någon frågar "kor"?

Annars går det mesta att lösa genom att låtsas förstå och svara något annat, de flesta är så finkänsliga att de låter det passera.

Nu har jag ett arbetspass kvar och tänkte egentligen berätta om allt jag lärt mig i sommar, hur akutpsykiatrin skiljer sig från Sverige, hur diagnostiseringen verkar ta över världen och så vidare. Istället avslutar jag med att jag antagligen kommer återfödas som daggmask eftersom det bara är dem jag räddar, när de ligger torra på asfalten och rycker.

varför jag flyttade ifrån korridor i juli 2008.

i den här felleskorridoren jag huserar i över sommaren hade några den goda smaken att fylla en av damtoaletterna med chokladpudding och papper igårkväll. för att se reaktionen liksom. börjar förstå att mitt hysteriska (över)användande av "lappar" uppskattas. är lapplisa liksom. lapplisa som inom en snar framtid kommer göra bromsspår av chokladbollssmet på ovan onämnda adepters sovrumsgolv. jag tror de kommer skratta jättejättemycket när de skurar bort det. ska eventuellt blanda med snabbtorkande cement.

sylthjärtat

När jag säger att det är mycket hallon här så menar jag alltså fruktansvärt mycket. Så mycket att man inte ens med bästa vilja kan plocka av allt och när man plockar favoritbuskarna rena så dröjer det 2 dagar så lyser de rött igen. Har plockat tre liter idag, hade jag varit någotsånär metodisk hade det varit ca. trippelt så mycket men jag liksom hattar runt och ser nytt och gör tvärtom mot jag planerat. Om jag hamnar i en psykos någon gång kommer jag definitivt alliera mig med hallonbuskarna, märker redan tendenser till att ge snåren personlighetsdrag och känner ganska tydligt om vi är vänner eller inte, om det är en snäll buske eller en lite svår. Beror faktiskt inte på tillgängligheten vilket kan vara lätt att tro då vissa slingrar sig kring brännässlor och en hittills okänd växt som fastnar med tusen klor i huden om man nuddar den. Det är bara en kääänsla liksom (och nu hoppas jag att ingen från avdelningen läser det här). Nu ska jag berätta om fröken svår. Fröken svår står ganska otillgänglig och hög i den brantaste delen av slänten. Fröken svår har ett tätt fantastiskt lövverk där inga bär är synliga, utom några enorma som stoltserar på toppen, dit man inte når genom att bara sträcka sig. Så man måste forcera från sidan och jag tror jag skrivit tidigare om hur hallonplockning handlar mer om att forcera buskarna än att egentligen plocka (hoppas igen att ingen från avdelningen läser det här). Så när man närmat sig från sidan, trampat ner lagom giftiga björnlokor på vägen och lyfter på grenarna så finner man ett evinnerligt trassel av bär och grenar. Sådär så att det är inte är värt. Och när man väl smakar bären så smakar de, inte nåt just. Det här är lätt att tolka metaforiskt utan vidare vägledning, men jag lämnade metaforerna nånstans mellan potatissättning och fotbollsmatcher 2007. Det här är bokstavligt och fröken svår får stå ensam tills vidare. Okej. Så hittar jag de lite fulare buskarna med gulnande naggade blad som ligger nedtrampade i tron att de inte kan ge nåt och så visar det sig att det är just dem man ska satsa på. Alltså, inte metaforiskt här heller.


Eller jo lite.

Och nu har jag skrivit ett helt inlägg om hallon. Kan bero på att jag inte ätit på nio timmar utan sublimerat i hallonsnåren istället.

4 burkar sylt som jag ska dela med min erik. Som förövrigt inte alls klagade på mina ben som jag antytt i ett tidigare inlägg. Han klagar aldrig på hur jag ser ut, han bara drar upp de nedtrampade snåren från marken, ruskar på de skruttiga bladen och säger att jag är finast av alla.

-Men durå!
Säger jag då.

Vi åkte till skaret och åt glass ikväll. Inte the world famous softis utan kulglass där varje kula var två kulor och jag alltså åt fyra kulor och vissa åt sex. Stoppade för lax och räkor, gjorde röra och mitt illamående släpper när jag får mat i munnen men suger i när jag tänker på mat. Inatt när jag jobbade så blev jag illamående vid 02, illamående och yr och orkade inte äta för det fanns bara brunost och syltetöj som pålägg och honningkakan som väger ett ton per bit, gick inte. Så jag tänkte på sallad för det har jag hört man ska göra. Frisk ruccola och kinakål, isbergs och plocksallad. Fortfarande illamående och bokstäverna i boken jag läste flöt ihop. Ska inte jobba natt, hela min kropp skriker nej och fortsätter med det ca. 2 dygn efteråt. Så vi gjorde en röra med lax/räkor/majo/och så vidare och jag klarade knappt räkskalningen, bajssträngen klibbade i gommen och helena ba' mmm.. Sen åt vi, kollade på I Anneli och allt kändes bra. Nu har jag ätit choklad och ja, tänker på sallad igen. Ruccola...kinakål...

Vi tittar på nyheterna ungefär 4-5 timmar varje dag på jobbet. NRK sänder 24-7 och vi tittar, om och om igen på samma sändning och kanske vet de mer nu? Och så tänker jag att jag inte vill veta mer nu. Kollegorna frågar mig vad som pågick i hans huvud, han som dödat över 90 människor. Du är nästan psykolog, varför gör man något sådant, hur klarar man av att vara så kall? Jag vet inte svarar jag för jag vet inte. Vet någon? På P3 sänder man också dygnet runt, läser upp meddelanden från människor till människor, spelar önskade låtar och pratar i moll. Jag tänker att det värsta för alla föräldrar som mist sina barn är vetskapen om att de var så rädda, att de sannolikt dog med skräcken isandes i kroppen. Jag står knappt ut med den tanken.

Värsta bästa helgen med Erik ! Vi åt räkor, klättrade upp till Varden och liksom vardagshängde fast det inte hann blir riktigt vardag. När han åkte så började jag sakna vår vardag, och dittills hade jag inte räknat ner men det gör jag nu. Jag räknar inte högt och maniskt utan mer lite som tröst när jag råkat kvällsvädra in cigarettrök eller gödselspridning och känner mig hopplös. Fascinationen över fjäll och fjordar börjar lägga sig=kan börja leva mer normalt igen, alltså internetta istället för att stå still och titta på vatten, sova istället för att morgonpromenera med oromantiskt rufshår. Vill ha en kompis som tar kort när jag går naturligt ofixad över en sommaräng sa jag till anna, sen tog hon kort när jag gick extremt fixad över en gräsmatta. Erik sa vad konstiga dina ben ser ut. Han är gullig. Igår brakade ett extremt åskoväder lös, torevaer och lyn, alltså helt oförståeligt. Det kom så mycket regn att luften blev vit i några minuter. Jag älskar extremväder, jag antar att molde jazzbesökarna inte älskade extremväder igår. På vår avdelning jobbar en at-läkare som varit löparess, tävlat i OS och sånt där, och igår behövde jag lite läkarhjälp men när jag hörde att det var han som jobbade skiftet så vågade jag inte fråga. Känns inte okej att visa upp en hemopererad tå för honom. Övertalade istället en sykepleie att hämta lite antibakteriell salva åt mig i medicinrummet. Älska att ha läkare och sjuksköterskor som kollegor. Och apropå hemopererad så kommer den här sommaren bli mitt downfall. Alltså jag opererade barbiedockor när jag var tio (eh, skar dem i låret med en sax och sydde ihop med grön sytråd) och nu tror jag att jag kan skära i mig själv, är ungefär lika smart som kidsen som tror att man kan skjuta folk utan att de dör efter några dygn framför ett krigsspel. Vi har ett gammalt förråd här, fyllt med skalpeller, kanyler, bandage, plåster, slangar. Plus tusen andra saker. Så råkade jag få lite nageltrång och nu måste jag eventuellt trakassera läkaren som jobbar kvällskift ikväll. Använder inga kanyler, opererade dock min pv i helgen med lyckat resultat, också nagelrelaterat. Enough said. Förutom det så är det luksus deluxe att bli serverad tacos kl. 23.00 efter jobbet, och att kvällen före äta 3 kg. färska räkor med vitlöksbröd. Såna kvällar gör att jag inte behöver räkna ner dagarna. Idag var min plan att plocka hallon innan jobbet men så möttes jag av tacosoppa i diskmaskinen och känner mig handlingsförlamad.

Igår var jag på ett dyrt seminarium om BET, en terapimetod för marginaliserade psykiatripatienter, älskar ännu mer att jag pluggar till psykolog, älskar att jag orkade ta steget dit.

Saker man tänker (på) när man jobbar natt:

*jag orkar inte/jag somnar/jag dör. nu.

När man konstaterat att man inte kommer dö iallafall så finns plötsligt tid att tänka på annat som t.ex.

* i norge finns 3 sorters ost; hvitost, gulost och brunost. Brunost kommer i sin tur i några olika nyanser.
* varför ska männen SEXA och kvinnorna HIPPA innan ett bröllop? Alltså inatt var jag upprörd på riktigt eftersom jag a)inte kunde googla lämplig källa på svensexa b)kom på att man lätttare håller sig vaken om man har hög puls. (har googlat svensexa nu och "sexa" ska tydligen syfta till nån middagstid. ALLTSÅ YEAH RIGHT.)

Jag tror det är slut på rapportering sen, ska bara förtälja att jag igår kokade smultronmarmelad! Alltså, med så högt bärinnehåll att jag kunnat sälja den i fingerborgar för en hunka styck.

Först kläckte fiskmåsarna några ungar nere vid vattnet en bit bort, dit man inte nödvändigtvis behöver gå. Nu har de kläckt några precis nedanför huset-där man absolut måste gå. Alltså, det är fiskmåsattacker så fort man rör sig utanför gräsmattans välklippta kant. Hu. Igår promenerade vi ganska länge och hittade:
1) blåbär
2) jordgubbar
3) smultron
4) en groda
5) en katt

De tre första blev sommarsyltetöj som avnjöts med en hög pannkakor. De två sista jagade jag respektive blev jagad av.

Alltså. De fast anställda typ skrockar och frågar ungefär HUR läskigt det är att bo i källaren i a-sentral, vi ba' äääh, det är typ lugnt och vi har bara ett spöke som går i klackar varje morgon kl.08. De fast anställda typ sneglar på varandra i smyg och vi känner oss som bärplockare från random land med sämre villkor. Vi har en jävligt lång korridor med festsal i ena änden och kök i andra och idag gick jag in i festsalen för första gången för att hitta nåt pynt att förhöja tillvaron med, jag hittade gamla röntgenbilder. Hej patientsäkerheten och tystnadsplikt och, eh, journal? Vi kollade igenom lite lungröntgen och handröntgen och sen blev jag akut illamående och var tvungen att kanalisera det genom en förmanande lapp strl XL i köket om att "sluta bygga nästen av hår i duschen pretty please", men jag är säker på att jag kommer bli hauntad nu. Jävla gamla röntgenbilder. Är typ rädd på riktigt och stängde dörren till FESTSALEN och viskade åt patienterna att hålla sig därinne. Spela på flygeln eller nåt.

Okej idag blev jag arg på riktigt när jag klev upp till en gråtung himmel. De hade liksom LÅVAT att det skulle vara sol idag. Sen blev det sol ca. kl. 12.40 och sen dess har jag legat platt i gräset. Eller ja, jag har spenderat kanske 15 minuter stirrandes på vänster vad där jag blev biten av något okänt djur. Det blev rött och gjorde jävligt ont. Nu kollar jag bara pulsen och andas in djupt var tionde minut ungefär, verkar inte döende.

Alltså. One REALLY flew over the cuckoo's nest idag. Tystnadsplikten, men herregud. Idag kom nog den första riktiga insikten om att jag arbetar på sluten psykiatrisk akutavdelning, inte något trevligt lss-boende som det faktiskt liknat hittils. Men för att liksom väga upp fick jag åka en tur med firmabilen, en sjuksköterska ville visa hur man tog sig upp på fjället utan bil, vi MÅ ju gå på tur! Så, nu ska jag smörja fotlädret och ge mig ut på tur till veckan, så jävla grett att ha fjälltopparna utanför fönstret, jag vill alltid bo vid fjäll. I övrigt så har jag etablerat några hållbara rutiner:

Sömn ungefär varannan natt, varannan svettas och vrider jag mig på min inplastade madrass.
2 ägg till frukost- ett på hårdbröd och ett med majo. Detta med tanke på att lunch serveras 5 timmar senare och består av bröskiva. Ja-bröskiva. En annan är ju inte sämre utan äter makrill på hårdbröd till lunch- varje dag.
Efter dagspasset som slutar 15.00 vill jag helst sova. Jag sover, eller äter två bröskivor med jordnötssmör och skivad banan. Det är VÄLDIGT hållbart och försvarbart att göra det ena; om man haft en natt utan sömn, det andra; om man planerar att springa 4 km. uppförsbacke och sen 4 km. nerförsbacke inom 2 timmar. Det är dock inte riktigt lika försvarbart eller hållbart att göra både och, med jordnötssmöret först. Det händer.

Okej, något annat är ju prisskillnaderna. Här kostar nypäran 29.90 kilot och frysta räkor 19.90 kilot.

Eh. Need I say more? Anna och Helena är påväg hem med räkor. Vi har ätit räkor 4 gånger på 12 dagar.

Jag måste träna på att inte vara nyttig här. Ligga still i 1,5 timme och lyssna på ett helt sommarprogram, skriva dagbok till frukost istället för att läsa 4 morgontidningar online eftersom internet inte funkar i köket. Öppna dörren mot vattnet, släppa in frisk luft och kanske skriva dagbok, eller titta på utsikten. Strosa i nattlinne och tofflor mot vattnet för att något stort plaskade precis, eller ta med kaffet ut till det blöta rangliga träbordet som vi snattat från lusthuset. Här finns inga måsten på lediga dagar. Hemma hade jag antagligen lagt upp en körschema för mina lediga dagar- tvätta-handla-baka-springa-låna böcker-läsa. Jag springer ju, läser en del men struntar i att handla och städa, äter det jag veckohandlat och sopar undan schengelmyran i ett hörn. Tre har jag där nu. Resten av dagen ska jag.... Inspektera några hallonbuskar och springa. Kanske bada i fjorden om det inte börjar blåsa eller regna. Typ. Stimulifattigt sa ärtan, kanske du behöver, när jag berättat att jag gått från huvudvärk varje dag hela terminen till typ helt bra nu. Är det verkligen så lätt? Att jag behöver sluta stressa och sänka kraven för att må bra? SÅ LÄTT. Och utan dieter/sjukgymnastik/sockerfasta. Åh livet. Hur gör man egentligen?

Jag tänker mest på vad jag ska göra med mitt hår. Åt mitt hår. Låter jag det bara torka och hänga så ser jag ut som en cocker-spaniel. Fönar jag lite på det så ser jag ut som en 40-årig man, fast i sensommaren 1987.
Igår när vår tredje adept anslöt blev jag identifierad som johanna- hon som gillar naturen, av en på avdelningen. Jsg vet inte om jag försökt kompensera min brist på norska genom att prata om naturen här överdrivet mycket, eller så gillar jag tydligen naturen VÄLDIGT mycket. I norge äter man bröskiva minst tre gånger per dag och kallar det för mat. Jag som inte äter så mycket bröd har idag fikat bröskiva med jordnötssmör och banan. Inga regler gäller i norge fo real. Det är nok forskjellig. Nu ska cocker-spaniel-gubben promenera till euro-spar för inhandling av ägg. Ägg blir lite snuttefilt, hur äckligt det än låter.

skriver mest för att meddela att jag har haft det sämre.

Är alltså i Norge nu.

På väg mot Förde från Borlaug

Också nånstans på vägen. tillslut orkade man inte bli helt upphetsad över landskapet mer.

Jag bor i ett stort tomt hus.

alldeles vid moldefjorden

och idag har vädret varit strålande. det är galet vackert här.

jag bjuder på text en annan dag, är för varm och trött just nu.

ALLTSÅ SOMMARLOV!!!!
Skrev SISTA tentan på 1h. 45 min. Vågade inte gå förrän efter 2,5 h. Drack en halv flaska rosa bubbel när pv äntligen kommit ut ur tentasalen. Har flyttstädat och imorrn åker vi söderut för skärgård, avslappning och samtal som inte inkluderar agnosi, apraxi, assymetri. Eller random parietalt nätverk. SOMMAAARLOOOV i två veckor innan Norgejobb. Fy fan va värt.

Idag pluggade vi på kafé, en mamma kom in med en 3-4åring tillbakalutad i en sittvagn. Lillkillen sov nog först men började snart hosta, sådär riktigt från lungorna. Mamma hade slagit upp sin dator och lät lillkillen hosta på, hon slängde mest bara ett öga mot vagnen, som för övrigt var vänd så att hon omöjligtvis kan ha sett hans ansikte. Tillslut rätar ungen upp sig och hostar tills han spyr i sitt eget knä. Mamma torkar upp med servetter och öppnar hans täckjacka. Ett litet ansikte med feberblanka ögon tittar fram ur vagnen, mamma beställer pannkakor. Han ropar på mamma som sätter sig bredvid vagnen en stund, men som snart återgår till arbetet vid datorn. Efter en stund frågar hon om han vill ha pannkaka.

Finn 8 fel inklusive det bristande civilkuraget när man egentligen bara vill be den vuxna ta med ungen hem, ge honom en alvedon och bädda ner honom.

gmail vill gärna att man skapar en profil, den ska bl.a. innehålla "ditt och datt". Googles förslag på vad "ditt och datt" kan röra sig om är: "överlevde gymnasiet, har 3 barn, etc".

Jag kan inte sluta skratta
på allvar
(tjänar inte de på google typ en mille i månaden?)

Med venlig helsning/
Johanna-överlevde högstadiet, det gjorde dock inte min kanin Hoppsan *rest in peace* <3<3<3

vissa mornar börjar jag gråta när jag läser DN's dödsannonser. det är bara när jag är ensam och oftast får jag bara en liten knut i bröstet, snyftar lite och kanske kanske kommer en liten tår. på helgerna har samma tidning ofta 2-3 helsidesuppslag med dödsannonser. då läser jag i princip alla och tjuter lite för erik, att han ska kolla och gud vad hemskt och de här dog nästan samtidigt och han måste tagit livet av sig och huuuuuu. det är inte ens så att jag liksom gottar mig över att leva utan jag blir bara ledsen för alla som dör. och när det kommer några textrader undertecknade med mamma eller pappa då dör jag lite också. jag vet inte vad denna fascination för dödsannonser kommer ifrån, jag vet bara att jag och min första bästis brukade leka begravning när vi var 8-9 år. då var en präst och en var ledsen. prästen stod på en stol och sjöng, med allvarlig röst, hela dödsannonsen vi förslagsvis hittat i vår lokaltidning, den ledsna fick sitta och gråt-skrika nedanför genom hela ceremonin. back then var jag absolut bäst som präst. nu skulle jag bli världens bästa gråterska.

och för att väga upp det här så kan jag meddela att jag har nästan samma fascination för kontaktannonser, minus gråten.

vad jag gör

det här är iofs vad Peter gör-

det här är vad jag gör.

samt att ovannämnda konstellation (minus bakverk*) häromveckan cyklade nästan 7 mil. I bullmark var jag lite grinfärdig. och alltså förlamningen. i de ädla delarna. plus röven.
*så sjukt freudiansk är jag, på riktigt.

Närå men cup-cakes och cake-pops är knappast vad som definierar min tillvaro just nu. Däremot något slags moln av förnekelse som svävar lagom i ögonhöjd varje gång jag försöker läsa min 1000-sidiga bibel i neuropsykologi. neuropsychology. Vill helst läsa om olika neglekt-tillstånd där man blandar ihop typ människor med kaffekoppar men tvivlar starkt på att tentan kommer kretsa kring det. Man ba'- PEPPAR SIG SJÄLV!!!!!! T.e.x. genom att däcka i migrän hela måndagen och tillbringa hela dagen i sängen, ca. 30 minuter med att skrika i dödsångest. Kände mig ungefär som Phineas Gage fast med ett järnspett från tinning till tinning. Så charmigt att skrika och spy medan min PV tar sig an mitt tvättberg.

2,5 veckor kvar till sommaren och skringrar jag inte molnet nu så är omtentan den 24:e augusti. Den 24.e augusti befinner vi oss i New York (!!!!!!!!!!!!!!!!!!)
Plugga alltså
touche.

Okej okej.
Jag klippte mig och skaffade ett jobb. Fo real. Inte för att det ena påverkade det andra egentligen, klippningen var mest ett desperat försök att slippa angsten innan det tackats ja till ena och förklarats nej till andra. Det låter som att jag är het på marknaden. Wohoo! Hursom, håret kapades med i snitt 7 cm runtom och jag landade ett jobb på akutpsykiatrin i Molde. Det är inte alls så fancy-pantsy men det innebär en ca. 50%:ig höjning av timlön, UTMANING, och-ca. 100 mil närmare min ärta! Jag höftar hejvilt med de hundra milen, det kan lika gärna vara 150 som 200, men grejen är att vi nu kommer vara ca. 15 mil ifrån varandra-fågelvägen- landvägen är det fan fjordar och berg som ska paddlas och klättras så i realiteten kommer det nog inte bli så mycket hångel som önskat under de 8 jobbveckorna men känns det hopplöst KAN man ta sig till varandra. Hopplöshet räcker knappast som drivkraft i 150 mil. Så. Utöver ovanstående plus så ska naturen vara fantastisk och jag får med mig två härliga brudar till!

Jobbigt:
->är lite rädd att jag inte kommer förstå språket.
->är ALLTID rädd för utländsk mjölk/fil och yoghurt.

Hursomhelst så firade jag gårdagens beslutsfattande med att köpa draperier till min sovalkov och kakeldekor. Nu är det som att krypa in i en grotta när man ska sova och, pyttesmå audrey hepburns hejar på i köket, från tre olika håll.

Kvällsläsning: nervcellskommunikation, aktionspotential, olika cortex.
(cortex=goretex??)